Första gången på väldigt länge som jag inte behöver ha någon söndagsångest. Imorgon börjar min efterlängtade födelsedagsvecka.
För tillfället känner jag mig som en 12årig flicka som ska på en Justin Bieber konsert. Enda skillnaderna är att jag ska på en Ben Howard konsert och bara är 17år. Det fantastiska med dessa 17 år är att vid 12slaget imorgon har 17 blivit 18.
De flesta säger att 18 inte är en sån stor grej osv osv. Men för mig som är ensam kvar av alla jäkla 96or ska det bli en sån lättnad att äntligen få vara en av er. Alltså lyckopirret i magen just nu.

För cirkus 2 år sedan nu var jag och crewet på en fest i hammarös mörka skogar. Där var vi relativt nyblivna gymnasieelever/vänner och singlar. Den kvällen träffade jag och Ida varsin stilig karl som vi spenderade natten hos. Tro inte att ni ska få några detaljer nu, nej. Det är inte dit jag vill komma.
Vi hamnade i samma rum, jag på en madrass på golvet och hon i en säng. När vi låg där i mörkret och kollade upp taket spelades en spellista med okänd men väldigt mysig musik. Den listan rullade hela natten och var fortfarande igång när vi vaknade. Då smet vi därifrån, snodde med oss varsin Zingo och satte oss utanför på en parkbänk och berättade om våra nattliga äventyr. Vi pratade också om vilken himla bra musik det varit på den där spellistan. Undra va det kan ha varit för något, sa vi. Därefter fick vi listan och några av låtarna på den som vi hört under natten var Ben Howards.
Det här är ett så himla fint minne. Mitt första möte med Ben Howard. Jag var bara 15 år. Ser det nästan som en introdution på mitt gymnasieliv. Just den kvällen. Och imorgon ska jag få se han som växt och blivit min största idol live med Ida som var med mig den natten och nästan alla mina favoritvänner också. Jag är så himla lyckligt lottad.

När min födelsedagsvecka är över kommer jag ha så mycket bilder att visa er, men så länge får ni nöja er med dessa från Halloween.