Min helg har varit fin. Helt jättefin. Har varit med fina människor på fina platser. Saker och ting som jag anser vara fina är fina i sig utan att anstränga sig eller göra sig till. Dom bara är fina i sig lixom. Saker är fina i sig, platser är fina i sig och ni är fina. Ni gör er inte ens till utan ni bara är. Så jävla fina är ni. Något som också är fint var i fredags när jag Ida och Erik stog och kramades, grät och berättade hur mycket vi älskade varandra. Kalla det gay men det var så jävla fint i sig. Det bara var lixom. Det finns inga mellanting. Antingen är det fint eller fult. Antingen så är man glad eller inte glad. Typ så.

 

Försökte hitta en passande bild men det gjorde jag inte. Så inlägget får vara fint i sig.